Köpa bostad i Torrevieja
DEL 5: Köpet av bostad

Det kan kanske verka lite märkligt att i denna artikel som består av 7 delar, är det bara en del (denna) som behandlar själva köpet, medan hela 4 delar tar upp förberedelserna, men har man bara gjort ett grundligt och bra förarbete, är risken för bakslag minimal.
Vi var 3st som åkte ner för det slutliga urvalet. Det var jag själv och ett par som är goda vänner. Min fru kunde komma ner först några dagar senare (hon jobbade). Vi hämtade ut en hyrbil på flygplatsen och redan utefter vägen mellan flygplatsen och Torrevieja besökte vi några av de utvalda objekten för ”besiktning” utifrån utan mäklare. Bl.a. de som låg i i Ciudad Quesada, Guardamar del Segura och La Marina. Det visade sig att dessa objekt visserligen verkade ligga på bra platser i trevliga orter, men att det inte skulle fungera att bo där om man inte hade en bil tillgänglig. Vi frågade människor vi mötte i dessa områden om hur det var att bo där och om bussförbindelserna var bra. Alla trivdes jättebra med sina boenden och bussförbindelserna var bra, men när vi sedan frågade dom mer detaljerat om hur ofta bussen gick och hur länge den gick på kvällen, visste ingen detta för de åkte inte buss utan alla hade en bil!!!!! Så uppenbarligen var det nödvändigt att ha en bil om man skulle bo där. Därför tog jag aldrig kontakt med de mäklare som sålde dessa objekt för att boka en visning.
Andra dagen vi var därnere (en söndag) åkte vi runt i olika områden i och nära Torrevieja för att ha lite mer koll på var de återstående lägenheterna låg.
Tidigt på måndag förmiddag hade jag som sagt i förväg bokat ett möte med Abaco. De gick igenom med oss vad kostnaderna skulle bli för ett köp på 80.000 EUR (den summa jag bad dom räkna ut ett pris för). Detta inkluderade ”allt” – inköpspris, skatter, notariatavgifter, registreringsavgifter, NIE-registrering, öppna bankkonto, överföring av el, vatten, com.fee, Abacos arbete etc. etc..Jag fick också en skriftlig sammanfattning från Abaco över vad de uppskattade att det skulle kosta. Senare visade det sig att Abacos uppskattning stämde bra.
Därefter var det dags att besöka de bostäder som var kvar på min lista – det var ca. 20 bostäder som såldes av 10 mäklare och alla dessa bostäder hann vi med att besöka på 3 dagar. Det var visserligen tämligen intensiva dagar, men ändå inte alltför stressigt eftersom vi hade förberett oss grundligt inför varje besök. Alla bostäder som till slut kollades upp låg i ”Torrevieja-området”, men var där väldigt spridda – i centrum, Aquas Nuevas, La Mata, Los Naufragos, Los Balcones, mellan de bägge sjöarna, Villamartin, Playa Flamenca etc.

Mäklarens reklamsida för en lägenhet (den vi till slut valde). Jag hade i förväg gjort lite minnesanteckningar på papperet och även skrivit vid vilken tid vi skulle träffa mäklaren.

Vid varje visning hade vi med oss.
1/ En utskrift från mäklarens hemsida med deras information om och foton på bostaden (se ovan).
2/ kamera (finns ju i mobilen idag): Antingen för att fota eller för att spela in en video med. Tittar man på flera bostäder på en dag som vi gjorde är det svårt att minnas detaljerna från varje bostad när man sedan diskuterar bostäderna på kvällen efteråt, och då är det bra att med bildernas/filmens hjälp friska upp minnet. Vi frågade dock först mäklaren om det var OK att fotografera, vilket det alltid var.
3/ 5-meters måttband (eller en liten lasermätare). Lita inte på ditt ögonmått utan mät och skriv upp. Vad man vill mäta beror förstås på vad man tycker är viktigt. Tänk på att normal längd på sängarna här är 190 cm (ibland t.o.m. bara 180 cm) och om man vill ha längre (finns att köpa), är det ju viktigt att dessa får plats. Jag ville t.ex. att 2st 190 cm långa sängar skulle få plats i det lilla sovrummet och då måste man ju veta exakt hur stort det rummet var.
4/ kompass: Jag hade med en vanlig kompass, men idag finns en sådan ofta inbyggd i mobilen. Visst man kan ju tycka att det bara är att kolla på var solen står för att veta väderstrecken, men ibland är det molnigt eller så kanske solen har gått ner. Ofta anger ju mäklaren i annonsen hur lägenheten ligger i förhållande till väderstrecken, men deras information var ofta fel.
5/ anteckningsbok och penna.

Vi gick systematiskt igenom varje lägenhet och fotade och noterade. Vi hade delat upp ”jobbet” mellan oss 3 så att en av oss extra noga kollade köket (skåp, ev. mögel, vattenanslutningar etc.), en annan av oss badrummet, en annan elen (huvudsäkringens storlek, kontakterna etc.), någon mätte (främst sovrummen så att ev. större/fler sängar skulle få plats), någon kollade in väderstrecken på balkongen/terrassen, vi frågade också mäklaren om uppgifter som om lägenheten varit uthyrd tidigare, om åldern på huset etc. etc. Och ALLT skrevs upp och en hel del fotades.

Efter besöket (utan mäklarens närvaro) diskuterade vi igenom lägenheten och satte + och – för olika saker. Om en lägenhet hade varit extra intressant, gjorde vi sedan på kvällen varje dag en yttre inspektion (åkte dit med bilen) av dessa lägenheter och dess omgivningar. Vissa lägenheter kunde vi direkt stryka. Efter 3 dagar hade alla gåtts igenom och vi hade kunnat minska de 20 till 5 som vi tyckte var de bästa.

Vi blev i stort sett väl bemötta av de flesta av mäklarna, även om de nog tyckte vi var ena jobbiga jäklar som frågade om allt, samt ”sprang runt” och kollade allt i lägenheten. Vi såg i regel till att åka i vår egen bil till boendet även om flera av mäklarna ville att vi skulle träffas på deras kontor. Det sa vi dock direkt nej till. Alla mäklarföretag skickade en ”svensktalande” mäklare för att träffa oss, även om jag inte hade bett om det.
En ”mäklare” gav ett mycket dåligt intryck. Det var en spansk mäklarfirma som skulle visa en lägenhet – jag minns inte nationaliteten på mäklaren, men hon pratade bra engelska så det var inget problem. Däremot hade hon plockat med sig en svensk medhjälpare eftersom hon uppenbarligen trodde att vi då skulle vara mer benägna att köpa. Denne manlige följeslagare var dock en riktig idiot som uppenbarligen trodde att vi var rasister (vilket vi definitivt INTE är). Han var från Lerum (en trevlig ort bara några få km från där jag bor i Sverige) och hävde t.ex. ur sig dumheter som – jag förstår verkligen att ni vill köpa en lägenhet i Spanien, för i Sverige går det ju inte att bo längre med all brottslighet som alla invandrare drar med sig. Sedan plockade puckot upp de 6 nycklarna som behövdes för att låsa upp alla lås i ytterdörren till bostaden han skulle visa. Då kan det vara värt att nämna att jag i Sverige bara har ett lås på dörren och inga galler för vare sig fönster eller dörrar och jag har i Sverige ändå aldrig råkat ut för ett bostadsinbrott, medan detta är mycket vanligt i Spanien. Kanske är det då enligt honom invandrarnas fel här också – dvs vi svenskar, eller 😉.
Hur som helst viss brottslighet är problematisk i Torrevieja och jag har nu här både råkat ut för ett inbrott (gjort av spanjorer) och flera försök till ficktjuveri (gjort av bl.a. svenskar), men mer om denna fråga i kategorin brottslighet. Dock trots denna ”idiot” vill jag poängtera att mäklarna i övrigt var trevliga och mycket lätta att ha att göra med, även om en del av dom verkade vara lite blasé och ofta inte kunde så mycket om lägenheterna som de visade oss. Jag kan dock förstå dom, eftersom de dagligen säkert har mängder av visningar av många olika bostäder som inte leder till något. Det borde vara lättare i Sverige där man ofta bara har några få visningar och då kommer många för att titta. I gengäld verkar mäklararvodet ofta vara högre i Spanien.
De kommande dagarna ”besökte” jag ensam sedan dessa 5 lägenheter ytterligare flera gånger (mina medresenärer måste ju i alla fall få lite ledigt 😉). Jag var då inte inne i bostäderna, utan det handlade istället om ytterligare yttre besiktningar och jag åkte då dit både tidig morgon och sen kväll. Kollade hur solen lyste in på balkongen vid olika tidpunkter under dagen, hur tyst det var sent på kvällen/natten, om området överhuvudtaget verkade lugnt och om gatlyktorna fungerade. Jag promenerade också till närmaste mataffär för att titta på hur utbudet var, samt kollade de restauranger som låg närmast och hur de verkade (på en del åt vi senare också). Kollade hur det gick att parkera i närområdet (i centrala Torrevieja är det stundtals mycket svårt att hitta en parkeringsplats). Visserligen hade jag inte tänkt köpa en ”Spanienbil”, men ibland hyr man ju bil och då är det en fördel om det finns gott om gratis parkeringsplatser i närområdet. Dessutom kollade jag upp så att området inte verkade vara ett presumtivt översvämningsområde när skyfallen inträffar.
Sedan när min fru kom ner några dagar senare, åkte vi till dessa 5 för en sista yttre besiktning. Efter diskussioner, ströks 2 av dessa och jag bokade sedan tid med de mäklare som var ansvariga för de 3 återstående. Vi åkte sedan alla 4 till dessa 3 lägenheter för en sista genomgång. En av de 3 låg i Aquas Nuevas, en annan nära Torrelamata och den 3:e vid Plaza Europa. De områden de låg i besöktes också av oss alla. Den i Aquas Nuevas sorterades då bort, så att det till slut bara återstod 2 bostäder. Jag bokade in ytterligare en ny visning av dessa bägge (de såldes av 2 olika mäklare) och denna gång gjordes en ännu grundligare besiktning än vad vi gjort tidigare.

Lägenheten vid Plaza Europa låg på 6 våningen och hade en inglasad terrass på ca. 5 kvm, terrassen vette mot syd/sydväst och hade en fin utsikt, den var på 58 kvm och hade en riktig duschkabin och ett fönster på toaletten. Den låg ca. 800 m från stranden och hade ca. 1,3 km till fredagsmarknaden, utanför låg Plaza Europa som är en rätt OK grön park (som ofta förväxlas med Nationernas park (som ofta felaktigt kallas för europaparken). Utanför ligger också en jättestor parkering där det alltid finns gott om lediga parkeringsplatser. Lägenheten låg också bara några hundra meter från bussterminalen och centrum. Den låg relativt nära några restauranger och bara med några få 100 meter till en bra affär. Lägenheten var i bra kondition och inget akut måste göras. Lägenheten låg på 6:e våningen (hissen verkade fungera helt OK) och området hade en fin pool och communityn verkade vara välskött. Lägenheten ägdes av en finne. Priset var på 75.000 EUR.

Den nära Torrelamata var ungefär lika stor. Den var en hörnlägenhet och hade en jättestor (ca. 15 kvm) hörnterrass som dels vette mot sydväst och dels mot sydost, men den var inte inglasad. Den låg bara ca. 500 meter från havet, men det var i gengäld en rejäl backe ner till havet. Den låg inte på gångavstånd till centrum och fredagsmarknaden (som den andra gjorde), men låg å andra sidan direkt ut mot Avenida Alfred Nobel och det var en busshållplats precis utanför huset och den låg mer eller mindre ovanpå en rad med restauranger. Ytan var ungefär lika stor som för den andra. Lägenheten var i mycket bra skick och den var väldigt snyggt möblerad. Innergården och poolen var OK, men inte lika bra som för den andra lägenheten. Den hade en riktig dusch, men inget fönster på toaletten (bara en fläkt). Den låg på 2:a våningen (ingen hiss). Lägenheten ägdes av en spanjor och priset var på 77.300 EUR.

Vi satte sedan upp en lista över olika saker som vi jämförde. Bl.a. det som står med nedan. Men sådant som spelade in var så klart också ”känslan”.
Den lägenhet som låg i syd/sydväst på 6:e våningen i ett hus vid Plaza de Europa (döpt till A). Den andra som låg i ena änden av Nobelgatan åt Torrelamata-hållet (döpt till B).

Jämförelse:
Närhet till havet: A–800 m, B–500 m
Branta vägar: A–nej, B-ja
Närhet till ”stor” affär: A–400 m, B–800 m.
Närhet till restauranger: A–200 m, B–10 m
Närhet till centrum: A-ca. 400 m, B–ca. 4 km.
Närhet till busshållplats: A–100 m, B–20 m
Parkeringsplatser: A–gott om, B–få.
Störande trafik: Betydligt större risk för detta vid B.
Lugnt område: A betydligt lugnare med en stor park bredvid.
Översvämningsområde: Risken obefintlig för både A och B.
Möblering: A–OK, B– mycket bra.
Tvåglasfönster: I bägge lägenheterna (tvåglasfönster håller värmen betydligt bättre på vintern än enkelglas).
Skick på lägenheten: A–OK, B–mycket bra.
Storlek: Bägge ca. 60 kvm.
Väderstreck: Bägge i söder
Balkong: A-inglasad, B–betydligt större.
Utsikt: A-Mycket bra. B–Inte dålig, men klart sämre än A.
Poolområdet: A-Mycket fint, B-OK, men inte mer.

Efter mycket funderande och diskuterande med de andra om vilken lägenhet som skulle väljas, bestämdes till slut att det skulle bli den som låg vid Plaza de Europa. Själv blev jag nog lite förvånad över att också jag till slut fastnade för en lägenhet just där, eftersom den låg precis vid själva centrum. Jag var visserligen från början väldigt öppen när det gällde läget, men det var en plats jag egentligen hade ”uteslutit” och det var just en bostad i själva centrum av staden. Detta eftersom jag då tyckte att det där verkade lite trångt och rörigt (har till en del nu ändrat åsikt om detta). Nu hamnade vi ändå precis bredvid centrum, även om det var vid utkanten och ett öppet ställe vid en park. Varför jag valde just den lägenheten kan jag inte konkretisera, kanske var det för att min fru gillade dess närhet till en ”riktig stad” dvs centrum, kanske var det för parken som låg bredvid, kanske var det för det trevliga området, kanske var det för att jag gillade denna mäklaren lite bättre, kanske var det för att den andra låg precis över några restauranger och jag var lite orolig för ev. oväsen från dessa och framförallt för att jag var lite orolig för all cigarettrök som jag befarade då skulle bolma upp från restaurangernas uteserveringar. Kanske var det allt detta som vägde över mot den andra lägenhetens fördelar, som en fräschare möblering och en fantastiskt stor balkong, att den låg lite närmare till havet etc. Jag vet inte, men valet föll i alla fall på ”Plaza Europa-lägenheten”.

Just den lägenheten var till salu för 75.000 EUR. För 2 av de ca. 20 lägenheter vi tittade på sade mäklaren direkt att det inte fanns någon prutmån på priset utan att säljarna redan hade sänkt priset för att få ett snabbt avslut. Ägarna hade också enligt mäklarna tänkt behålla lägenheterna om det inte gick att sälja dom till det pris som de var till salu för. Typiskt nog, var det just dessa 2 ”ej prutbara” lägenheter, som var kvar på slutet, men man prutar ju ändå alltid här nere, så jag ringde mäklaren och gav ett bud på 70.000 (hade han inte tidigare sagt att det inte fanns någon prutmån, hade jag bjudit högst 65.000). Jag upprepade då också att vi betalade kontant och hade pengarna tillgängliga. Efter några timmar ringde han tillbaka och sa att säljaren (som var finne) gick med på 72.500 som lägsta bud. Jag accepterade mot att det då skulle ingå en flaska Koskenkorva i priset. Mäklaren accepterade och jag sa då att jag omedelbart kommer att kontakta Abaco, så de får kolla upp lägenheten. Ringde sedan upp min kontaktperson på Abaco och bad denne kontakta mäklaren och att de sedan skulle kolla upp lägenheten så att den som sålde verkligen ägde lägenheten, att inga skulder belastade lägenheten (inteckningar, el, vatten, com fee etc. etc). Efter att de gjort detta ville mäklaren att jag skulle deponera 3.000 EUR för att lägenheten skulle tas bort från marknaden. Kollade med Abaco att detta var OK och gjorde sedan detta direkt på mäklarkontoret. Abaco bokade ett möte med notarien och vi hade sedan ett möte med denne och diverse papper skrevs under (bl.a. en fullmakt för Abaco att representera oss). Sedan åkte vi hem till Sverige igen i avvaktan på att den juridiska processen skulle ha sin gång och det sas att det hela skulle ta ca. 3 månader innan köpet var helt genomfört.

När jag var hemma ordnade Abaco så att kontrakt skrevs, fixade NIE-nummer, öppnade ett bankkonto, ordnade el/vatten/internet-kontrakt, kommunalfastighetsskatten överfördes, hemförsäkring tecknades etc. och så att allt detta skulle dras automatiskt från bankkontot.

Den 25/1 var det klart för att skriva under slutkontraktet och slutbetalningen skulle ske. Vi var då inte själva i Torrevieja för att skriva på utan det hela sköttes som sagt från ”vår” sida av Abaco. Själva betalningen gjordes genom att jag förde över hela den resterande summan till Abaco. Sedan träffades säljaren och Abaco och Abaco fick ut alla papper som lagfart etc., fick ut nycklar etc. och sedan förde Abaco över mina 72.500 EUR – 3.000 EUR (deponeringen) = 69.500 EUR till säljaren.

Vad gick det hela då på. Priset för lägenheten var som sagt 72.500 EUR och på det tillkom sedan 10% skatt (7.250 EUR). Sedan betalade jag ytterligare totalt 3.915 EUR och i den summan ingick Abacos arbete, samt diverse avgifter för notarier, lagfarter, registrering etc. etc. Totalt alltså 83.665 EUR. Totalt ovanpå själva priset tillkom alltså 15,4% att betala.

15,4% är ju mer än vad som brukar skrivas i mäklarannonser, att man skall räkna med tillkommer vid ett köp, men det beror delvis på att mycket av det arbete som Abaco utförde var en fast avgift (det är ju nästan lika mycket arbete för Abaco med en billig lägenhet som en dyr och även vissa avgifter till myndigheter är fasta och inte i procent på priset. Så om vi hade köpt en fastighet för 50.000 EUR, hade den totala procentsatsen blivit högre än 15,4%, och istället en lägre %-sats om vi hade köpt en fastighet för 150.000 EUR.

denna sida kan du läsa del 6 av denna artikelserie om att ”Köpa bostad i Torrevieja” – del 6 tar upp ”Tiden efter att köpet genomförts”

keyboard_arrow_up