Försäkringar (rese- och hemförsäkringar)

 Reseförsäkring:

När man befinner sig utomlands är det viktigt att se till att man har koll på sina reseförsäkringar eftersom det annars kan bli mycket kostsamt om man blir sjuk/avlider.

Först och främst måste man se till att ha det europeiska sjukförsäkringskortet (även kallat för EU-kort) med sig. Även barn skall ha ett eget EU-kort. EU-kortet kostar inget och man beställer det från Försäkringskassan och sedan gäller kortet i 5 år innan man måste förnya det.

Detta sjukförsäkringskort ger rätt till sjuk- och tandvård i andra EU-länder och det gäller under samma förutsättningar som gäller för de som är medborgare i EU-landet man blir sjuk i. Dvs man får betala patientavgifter på samma sätt som dessa får – men alla andra avgifter kommer sjukhuset senare att fakturera den svenska staten. Detta gör att man ofta får väldigt bra vård utomlands eftersom sjukhuset ju vet att kostnaderna kommer den svenska staten att ”stå för”. Jag hamnade t.ex. en gång på intensiven i Tyskland och blev då extremt väl omhändertagen och fick t.ex. ett stort enkelrum på sjukhuset.

Så här det blå sjukförsäkringskortet ut och detta måste man alltid ha med sig.

Det finns dock vissa begränsningar som EU-kortet inte täcker, som att det måste handla om akutvård som inte kan vänta tills du kommer tillbaka till Sverige och att vårdgivaren måste vara ansluten till det allmänna sjukvårdsystemet i landet.
EU-kortet täcker inte heller allt och om man t.ex. har en kronisk sjukdom måste man ha tillstånd (från en svensk läkare) för att få resa utomlands. Exempel på sådant som det europeiska sjukförsäkringskortet aldrige täcker är rätt till ersättning för hemresor med ambulansflyg, eller om man avlider så täcker det inte hemtransporten av kroppen (många tror att svenska staten står för denna kostnad, men så är det INTE). Detta är saker som ofta är förenat med mycket höga kostnader (kan ofta röra sig om flera hundratusen kronor) och därför MÅSTE EU-kortet kompletteras med en reseförsäkring och en sådan ingår också i de allra flesta hemförsäkringar. Villkoren på olika hemförsäkringar varierar dock och man skall därför kolla upp sin egen hemförsäkring för att se exakt vilka villkor som gäller för just den hemförsäkringen.
T.ex. så måste man innan resan, om man har en kronisk sjukdom, kontakta försäkringsbolaget och få tillstånd till att resa. Detta får man dock oftast om man redan har ett tillstånd från en läkare (vilket man måste ha för att sjukförsäkringskortet skall gälla – se ovan).
Ett problem för många är att en reseförsäkring nästan alltid bara gäller för ett visst antal dagar. Det normala för de flesta reseförsäkringar som ingår i hemförsäkringen är 45 dagar – dvs om man är utomlands mer än 45 dagar så gäller inte reseförsäkringen längre. Så är det för många av oss som är här nere – t.ex. brukar jag själv vara här i två 90 dagars-perioder per år och min reseförsäkring gäller ”bara” i 45 dagar för varje resa (vilket är det normala). Folk har löst detta problem på lite olika sätt.

Exempel:
1/ Den hemförsäkring man har för sin bostad i Sverige kan gälla för en längre period (det är dock ovanligt men några få har 60 dagar (t.ex. ICAs, Motormännens Skattebetalarnas förening etc.), någon kan t.o.m. ha ännu längre). Så kolla upp detta och om det räcker med 60 dagar kan du kanske byta försäkringsbolag.
2/ De flesta vanliga hemförsäkringar kan förlängas så att de gäller för en längre period. Dock så brukar detta nästan alltid vara mycket dyrt (upp emot 100 kr/dag). Men gäller det bara för någon enstaka gång kan det kanske vara värt detta – kolla med ditt försäkringsbolag vad det kostar.
3/ En del bokar en flygresa hem till Sverige och flyger sedan tillbaka ner några dagar senare. Tänk dock på att olika försäkringsbolag har olika krav på hur länge man måste vara hemma innan en ny 45 dagars-period skall kunna gälla igen. För vissa bolag kan det räcka med några dagar, medan andra kräver att man skall vara hemma i flera veckor. Kolla upp vad som gäller för ditt bolag.
4/ Det finns vissa försäkringsbolag som säljer speciella ”förlängningsförsäkringar”. Det största av dessa är https://www.gouda-rf.se/. Jag har använt dom någon gång och det har då inte varit så himla dyrt (ca. 25 kr dag), men priset är väldigt avhängigt av åldern på den som försäkrar. Idag är jag 70+ (vilket jag inte var den gången jag tecknade Gouda-försäkringen) och jag kollade nyligen vad en försäkring skulle kosta för mig idag, men det gick inte ens att få reda på detta på nätet, utan jag var tvungen att ringa bolaget för att få ett pris. Det gjorde jag inte, så jag vet inte ens om det går att teckna en försäkring hos dom för oss som är 70+. En annan sak att tänka på är att denna försäkring måste tecknas FÖRE avresan från Sverige. Man kan alltså inte kontakta dom när man redan varit utomlands i 44 dagar och då teckna en förlängning av försäkringen.
5/ Vissa bankkort ger en längre reseförsäkring. Detta är det alternativ som jag har valt. I Sverige är jag ”kund” hos Swebank och de har ett lite dyrare bankkort som heter Platinumkort. När jag skaffade detta så kostade det mig 1.400 kr per år eftersom jag är s.k. Nyckelkund hos Swebank (hade jag inte varit detta så hade mitt platinumkort då kostat 1900 kr/år. Med detta kort har jag en förlängd reseförsäkring för dagarna 45-90. Vilket är perfekt för mig eftersom jag brukar vara i Torrevieja 2 x 90 dgr per år så i praktiken betalar jag 700 kr per resa för denna ”försäkring, vilket är klart billigare än de andra alternativ som jag hade att välja mellan. Detta kort har dock 2 krav – a/ resan (både resan ner och resan hem) måste betalas med platinumkortet b/ även hemresan måste bokas och betalas FÖRE avresan från Sverige (dvs samma krav som Gouda har).
Har nu efteråt hört att även andra banker, flygbolag etc. har liknande kort, men har inte koll på vilka som har det just nu. Om du inte har Swebank som bank i Sverige, kolla med din bank om de har ett sådant kort.

En del nyttig information om reseförsäkringar hittar du på hemsidan ”Konsumenternas”.
Här https://financer.com/sv/forsakringar/reseforsakring/ hittar du också en del info om reseförsäkringar.

Hemförsäkring:

Om man äger sin bostad i Spanien, måste man naturligtvis också ha en hemförsäkring för bostaden eftersom man kan drabbas av många olika slag av försäkringsärenden. De absolut vanligaste försäkringsärendena är för inbrott och vattenskador, medan det som man mest läser om i pressen här nere är ockupation. Ockupationer förekommer absolut här i Torrevieja och även om de är relativt ovanliga (se artikeln om brottslighet), så när man drabbas av en ockupation, innebär det ofta stora problem. Därför när du tecknar en hemförsäkring se till att även att ett skydd mot ockupationer ingår. De vanligaste försäkringsärendena här nere gäller dock som sagt främst inbrott och vattenskador.

Man skall ha en hemförsäkring redan från den dag då äganderätten övergår till en själv. Detta eftersom sådant som inbrott etc. är vanligare de första dagarna. Därför ser också ofta den advokat man använder till att man tecknar en hemförsäkring och då har man ofta dålig koll (vilket jag ”drabbades av – se nedan) på vilka försäkringsbolag etc. som är ”bra”. I mitt fall där jag använde Abaco som advokat, ordnade de en försäkring åt mig med Mapfre (som är ett mycket stort försäkringsbolag). Kostnaden för hemförsäkringen på min bostad (en 3-rummare på 58 kvm) var knappt 200 EUR per år och det tycker jag ändå är relativt billigt.

Vanligt här i Torrevieja är att man använder en s.k. försäkringsmäklare och det finns de som anser att det är bortkastade pengar att använda en sådan, medan andra anser tvärtom. En försäkringsmäklare (finns flera som pratar svenska) tar in pris från flera olika försäkringsbolag efter de förutsättningar som man har (vilken typ av bostad som skall försäkras, hur mycket lösöre som skall försäkras, vilket ”skydd” man har, om man hyr ut lägenheten etc. etc.). De kan också hjälpa en i kontakterna med sitt försäkringsbolag om man råkar ur för en skada (speciellt viktigt om man inte själv pratar spanska och själv kan förhandla med olika försäkringsbolag). Nackdelen är förstå att en försäkringsmäklare självklart också måste tjäna pengar och även om man inte direkt betalar för deras jobb, så får de sin lön i provision från försäkringsbolagen. Detta lär innebära att man sannolikt själv (åtminstone i teorin) om man är bra på spanska borde kunna förhandla sig fram till ett lägre pris hos försäkringsbolagen. Så det finns både positivt och negativt med att använda en försäkringsmäklare.

Vattenskador: Som jag nämnde ovan är de vanligaste försäkringsärendena vattenskador och inbrott. Av dessa är nog absolut vattenskador de som är vanligast, även om det är inbrotten som fler pratar om. Anledningen till att vattenskadorna är väldigt vanliga här nere kan ha flera orsaker som att det ofta byggs hus med dåliga konstruktioner som t.ex. dåliga täckskikt i badrum, dåliga vattenledningar, sättningar i hus osv. Detta gäller även i relativt nybyggda hus. Ett annat problem är att vattnet i kranarna är väldigt kalkrikt vilket avlagrar sig i främst vattenberedaren och ledningarna och dessutom fräter på vattenledningen. Jag har dock inte råkat ut för någon vattenskada, men det är mest tur att jag inte har drabbats av någon sådan. En gång dagtid när jag gick in i köket, var hela golvet rejält fuktigt och när jag öppnade skåpluckan under diskbänken så spred sig ett ”vattenmoln” ut i lägenheten. Jag stängde direkt av vattnet till lägenheten och lyckades få tag på en rörmokare som kunde komma någon timme senare. När han nuddade vid vattenröret under diskbänken, gick hela röret helt av. Han bytte den skadade vattenledningen så det var ingen skada skedd. Men OM detta hade hänt när jag inte var i lägenheten, eller under natten, är risken stor att det blivit en rejäl vattenskada och ett försäkringsärende. Jag hade dock tur. Se dock ALLTID till att vattnet till bostaden är avstängt om du lämnar bostaden en längre tid.

Kopplingen på vattenröret som gick av och nästan orsakade en stor vattenskada.

Inbrott: Ett annat vanligt försäkringsärende är inbrott (se artikeln ”Brottslighet”) och det viktigaste är så klart att se till att skydda sig mot inbrott så långt det är möjligt och du kan läsa om hur jag har gjort i artikeln ”brottslighet”. Men även om man gör detta kan man förstås råka ut för ett inbrott och då är det viktigt att ha ett bra försäkringsbolag, vilket jag inte hade.

Jag tänkte nedan göra en beskrivning av inbrottet hos mig och vad som hände efteråt. Även om det bara är en personlig sammanfattning av mitt försäkringsärende, kan den ändå ha ett allmänt intresse eftersom så många har drabbats av liknande försäkringsproblem i Spanien. Jag har försökt att vara ”kortfattad” men sammanfattningen blir den ändå lång pga att det var så många ”turer” genom försäkringsbolagets agerande, vilket gav mig ännu fler gråa hår.

Jag trodde att jag skulle klara mig från inbrott eftersom jag bor högst upp (6:e våningen) i huset och i en ”stängd” community. Men det verkar som om inbrottstjuvarna hade tillgång till en nyckel in till communityn och sedan även en nyckel till huset jag bor i och dessutom en nyckel till takterrassen. Därifrån har de sedan firat sig ner till min terrass/balkong och även lyckats ta sig in på den trots att ”skjutfönstren” var stängda och därefter in i lägenheten. Sedan bröt de upp entrédörren inifrån för att få ut alla prylar de stal. Så (dvs firat sig ner från takterrassen) hade de gjort i 3 lägenheter på samma våningsplan.
Otur (eller kanske tur 😉) var att jag just då var hemma i Sverige. Den som upptäckte inbrottet var den person som skötte tillsynen – Holiday Home Service (de har nu tyvärr flyttat och därmed avvecklat sin verksamhet). De gjorde ett jättebra jobb och bl.a. fick dom dit direkt dit polisen som kom och tog fingeravtryck. De videofilmade även hela lägenheten så jag kunde få en överblick över vad som har stulits. Många förväntade saker som TV, dator och liknande som är relativt värdefullt stals, men också grejor med mycket litet värde som en gammal kaffebryggare och en gammal vattenkokare. T.o.m. småsaker som toapapper, halvfyllda schampoflaskor, konserver etc. stals (detta upptäckte jag dock först när jag kom ner nästa gång).
Sedan var det dags att göra en officiell polisanmälan (hos Guardia Civil intill bussterminalen) och det gjorde Harri på Holiday Home Service. För att han skulle kunna göra för min räkning  mailade jag honom 1/ ett underskrivet (av mig) intyg om att han kunde göra en anmälan för mig (intyget skrevs på engelska och det var OK) 2/ kopia på mitt NIE certifikat 3/ En lista över vad som stulits (jag listade upp de saker som verkade saknas på den video som jag fått).
Efter polisanmälningen gick han till mitt försäkringsbolag (Mapfre) för att där anmäla inbrottet, men det gick inte alls utan de sa att jag själv personligen var tvungen att göra detta. Det gick dock även att göra telefonledes. Han fick ett Madrid-telefonummer dit jag skulle ringa (enligt Mapfre, det enda ställe dit man på engelska kunde göra en anmälan). Jag ringde dit, men de hävdade att de inte hade någon försäkrad med mitt NIE-nummer och referensnumret jag angav från försäkringsblanketten var fel!!!!! Jag mailade sedan advokatbyrån Abaco (det var dom som hade bokat min försäkring vid köpet) och fick till svar att referensnumret jag hade var från anmälningsblanketten. Mitt försäkringsoriginal låg i mitt kassaskåp i lägenheten i Torrevieja. Abaco fixade dock fram ett original till mig som dom mailade mig. De sa också att det måste vara jag personligen som först måste göra en skadeanmälan – inte ens dom kunde göra detta. Man får väl i alla fall vara jäkligt glad över att man inte har en livförsäkring hos Mapfre – för då måste väl mina efterlevande bege sig med liket till Mapfres kontor för anmälningen skall godtas 😉

På Guardia Civils kontor (nära bussterminalen) måste man först anmäla alla inbrott innan försäkringsbolagen betalar ut någon ersättning.

Det är viktigt att man direkt gör en att göra en skadeanmälan till försäkringsbolaget eftersom de först efter att man gjort detta kan besluta om de skall göra en besiktning av bostaden, eller inte. Innan denna eventuella besiktning är gjord, får inte något röras i lägenheten. Jag fick alltså inte egentligen inte ens städa upp i lägenheten så den var beboelig, eller laga/eller ev. byta lås.
Mapfre- kontoret i Torrevieja hade som jag skrev ovan lämnat ett ”Madrid-nummer” (tror jag det var i alla fall) jag skulle ringa till och den som svarade pratade också bra engelska. Däremot verkade det som om hon inte var så insatt i hur man skall hantera ett försäkringsproblem för det mesta av vad jag sa till henne översatte hon till någon som satt bredvid och så diskuterade de innan hon svarade mig. Så jag tror nog att telefonsamtalet varade närmare en timme. Jag skulle t.ex beskriva exakt hur inbrottet gått till. Vilket inte var så lätt eftersom jag var i Sverige och jag hade minimal koll eftersom jag inte varit i lägenheten. Den som upptäckte inbrottet (Harri på Holiday Homes) och hade en fullmakt att agera för mig, hade kunnat förklara ”exakt” vad som hänt, men han hade ju nekats att göra detta på Mapfre-kontoret i Torrevieja.
Sedan skulle jag också få ett skadeanmälningsnummer, adresser, telefonnummer och en e-postadress (lång och krånglig e-postadress (ca. 30 tecken) och allt skulle bokstaveras. Till slut frågade jag dom om dom inte ville ha min e-postadress som är kort och enkel (så att dom istället kunde maila mig all viktig info). Då sa hon att den hade dom redan – med andra ord så hade vi pratat i uppåt en timme om sådant som hon kunde ha mailat mig direkt istället och då hade ju risken för missförstånd vid bokstaveringen (om en bokstav eller en punkt blir fel i en e-postadress, funkar den ju inte) inte ha funnits, jag skulle ju också ha kunnat maila över själva polisanmälningen (där inbrottet var beskrivet av polisen) som Harri hade mailat till mig, för då hade hon dessutom fått en beskrivning på spanska. Men maila gick inte för dom kunde dom ju inte veta om det var jag personligen som gjorde anmälningen!!!
Till slut var det dock avklarat och jag fick ett skadenummer, men det som jag egentligen ville veta fick jag inget svar på. Jag ville ju veta om jag när jag kom ner direkt kunde städa i lägenheten (mycket var omkullvält och lådor var utdragna och tömda) och om jag även kunde ta dit en hantverkare och direkt se över säkerheten i lägenheten och ändra det som behövde ändras. Detta frågade jag flera gånger och varje gång gled hon i svaret över på något helt annat eller svarade tvetydigt typ (nja, det är svårt att svara på, man måste först ta flera frågor i beaktande….). Hon tjatade också flera gånger om att dom rekommenderade ett Securitas-larm som var väldigt bra och ville skicka mig info om den. Till det sa jag till slut OK (för att få stopp på tjatet), men sa till dom att då skicka infon på engelska. Jag talade också om för henne att jag ännu inte varit i lägenheten och därmed inte säkert visste vad som stulits och frågade henne därför om jag kunde komplettera listan över stulna saker senare när jag kommit ner. Beskedet jag fick av henne var att det var inget problem utan det var bara att maila dom en lista över det som stulits när jag väl kommit ner.
Några dagar senare fick jag ett mail från Mapfre med reklam för Securitas – all text var på spanska !!!!!. Nåväl, det gick direkt i ”papperskorgen”.
Cirka en vecka efter telefonsamtalet hade jag fixat en flygbiljett ner. Direkt när jag kom ner till lägenheten städade jag ändå upp så pass mycket att jag i alla fall kunde sova i lägenheten, samt gick igenom allt vad som stulits/förstörts. Det var även mängder av småsaker som också hade stulits som t.ex. alla toarullar, schampo, tvål, 2 grytlappar, 2 plastiskuber för att göra is till mina GT-drinkar, ett antal konservburkar, flera verktyg (t.ex. borrmaskiner, sågar, vattenpass), värmefläkt etc. etc. Dessutom hade några saker förstörts (t.ex. en infravärmare som stod på balkongen som välts omkull). Så det var en hel del, som var för sig kanske inte var värda så mycket, men tillsammans blev det ändå en del. Jag gick också till Carrefour (där de har det mesta) med en lista över det stulna för att kolla värdet. Alla nyinköpta varor hade jag också kvitton på.
Nästa dag gick jag ner till Mapfre-kontoret på Habaneras-gatan (det som ligger närmast där jag bor). Främst gick jag dit för att komplettera listan över vad som stulits, men även för att få tillstånd till att helt städa upp lägenheten, samt för att låta hantverkare byta lås etc. Jag hade redan via Vitemar bokat ett ”möte” med en låssmed som skulle gå igenom lägenheten, men först skulle denne mätas upp fönster och dörrar så att gallren passade och sedan tillverka dessa och sedan installera det hela så det lär ta lite tid.
När jag kom in på ”kontoret” var det inga andra kunder där, men däremot 3 anställda. Jag meddelade mitt ärende (sa det på engelska) till kvinnan som satt närmast entrédörren. Hon frågade var jag kom ifrån och hänvisade mig sedan till den andra kvinnan som dock var ”upptagen”. Sedan fick jag sitta och vänta en bra stund (vet inte hur länge (tog inte tiden) men det var någonstans mellan 15 och 30 minuter) tills hon blev ledig. Vad hon var ”upptagen” med var att prata med den 3:e anställde (en man). De pratade på spanska så jag vet inte exakt vad de pratade om, men så mycket förstod jag i alla fall att det handlade om den semesterresan som kvinnan nyligen hade gjort till Grekland !!!!!!!!! Detta oerhört viktiga samtal med en annan anställd om en semesterresa var för henne bra mycket viktigare än att ta hand om en kund.
Efter en längre stund, hade hon i alla fall tid med mig och bad mig komma fram. Det visade sig att hon var svenska (eller i alla fall talade svenska). Jag angav mitt skadenummer, men det kunde hon inte hitta i datorn, men med hjälp av NIE-numret, hittade hon i alla fall mitt skadeärende. Det som var fel med det långa skadenumret var att en 1 hade blivit en 0. Möjligen hade jag hört fel eller skrivit fel (inte helt lätt för mig att skriva och prata i telefon samtidigt) när kvinnan på huvudkontoret bokstaverade det för mig i telefonen. Eller så hade hon helt enkelt själv bokstaverat fel. Strunt samma – nu var det ju rätt i alla fall, så det borde inte vara några fler problem, eller?
Men så var det inte alls för på huvudkontoret hade de sagt att det bara var för mig att när jag kom ner skulle jag maila dom en lista på de stulna saker som jag behövde komplettera min lista med. Dock i lägenheten hade ju min ”elektroniska” utrustning stulits, så jag kunde inte maila från lägenheten, utan tänkte att lokalkontoret skulle hjälpa mig med detta. Men detta nekade de mig att göra och de sa också att om jag ville lägga till något nytt på listan så MÅSTE detta i så fall finnas upptaget i en polisanmälan. När jag påtalade att de på huvudkontoret sagt att det inte behövdes, sa de bara att det antagligen var någon nyanställd jag pratat med och hon visste inte vad som gällde och att jag fick skylla mig själv som gjort precis som hon sa.  Så först måste jag då alltså gå till Guardia Civil och göra ytterligare en polisanmälan så att de ”nya” saker som jag upptäckt hade stulits fanns med. Jag gick direkt dit, men tyvärr fanns där ingen engelsktalande tillgänglig, men en sådan skulle finnas där vid en viss tid nästa dag. Så jag återkom istället nästa dag. Då fick jag prata med en engelsktalande polis som tog upp min anmälan. Hon var dock tämligen irriterad över att jag kom dit och tog upp hennes tid, för som hon sa – inbrottet är ju redan anmält och det är ju bara några småsaker som tillkommit och för det behövs ju ingen anmälan. Jag sa då att det var försäkringsbolaget som krävde att jag gjorde så, varvid hon skakade på huvudet och muttrade något om korkade försäkringsbolag. Hur som helst när, så fick jag även den nya anmälningen anmäld och signerad av polisen.
Efter Guardia Civil-besöket hade klockan blivit så mycket att Mapfre-kontoret hade hunnit stänga för dagen, så istället hängde jag på låset nästa dag när de öppnade. De tog då kopior på bägge polisanmälningarna, samt på några kvitton på några nyinköpta varor som stulits och som jag hade kvitto på. De talade också om att en besiktningsman skulle kontakta mig om en tid för besiktning av lägenheten innan jag åkte hem till Sverige. Dessutom fortsatte dom tjöta (det hade hon också gjort vid första besöket) om att de subventionerade priset för ett larm (om jag valde Seruritas) om jag installerade ett sådant i lägenheten. Bara för att få slut på tjatet accepterade jag att en Securitasförsäljare skulle få besöka mig och förevisa vad han kunde erbjuda. Dessutom passade jag på att fråga om någon ersättning skulle utgå för de extra kostnader jag haft för inbrottet (t.ex. för en extra flygresa ner, samt de pengar jag betalade till Holiday Home Service för att de ”tog hand om” lägenheten när jag inte var nere (t.ex fixade de så att inte lägenheten stod öppen) etc. Fick till besked att detta inte täcktes av försäkringen.
Några dagar senare blev en ”hektisk” dag eftersom det då dels skulle komma en besiktningsman till lägenheten, dels skulle en person från Securitas besöka mig om ett larm i lägenheten och sedan skulle ”Vitemar” komma och börja fixa med gallren.. Först kom Securitas-mannen, men han var tämligen dålig på engelska och förstod inte riktigt mina frågor när jag frågade ut honom. Jag tyckte dock deras månadsavgift var alldeles för hög för Securitas/Verisure-larmet så jag var inte alls intresserad och dessutom skulle han inte förklara hur det skulle gå till för att ”rycka ut” om det blev ett larm om inbrott. Sedan kom så den s.k. besiktningsmannen från Mapfre – han titulerade sig själv som ”inspector”. Vad han skulle besiktiga begrep jag dock inte. Det enda han gjorde var att fota där inbrottet hade skett, samt alla sidorna i polisanmälningarna. Det senare var mycket märkligt tyckte jag, eftersom han var utsänd av Mapfre och de ju redan hade tagit kopior på alla sidor i polisanmälningen och hade lagt in i deras dator och då borde han ju redan ha tillgång till dom. Han sa sedan att hans rapport skulle vara klar om några dagar.
Dock dröjde det och när jag några dagar senare åkte hem till Sverige igen, hade jag ÄNNU inte fått någon rapport. En tid EFTER att jag kommit hem fick jag ett mail som var underskrivet av en Manuel Cortés López, från INTEC Peritaciones, S.L. Har inte en aning om vem det var, kanske var det han som gjorde besiktningen av min lägenhet (minns inte vad han hette och han lämnade inget visitkort). Hur som helst – så stod det i mailet Only to inform you that the economical estimation for the robbery claim in your property in Torrevieja, Copenague 12 rises to 1.237,98 €. Jag förstod inte riktigt hur han fått fram denna summa som var ca. 36% under det faktiska värdet. Visst en del saker var “gamla” och borde skrivas ner, men så mycket lät märkligt eftersom flera av de stulna sakerna var helt nya. Därför mailade jag honom för att fråga om hur deras utvärdering gått till. Flera veckor senare kom ett svar. Det var på spanska, men det var kort och opersonligt så det var lätt att översätta med hjälp av Google translate. Det stod bara att det var en expertbedömning av vad olika saker var värda. Det visade sig vara en mycket märklig bedömning – det mesta var nedskrivet rejält (t.ex. en 43 tum platt-tv från 480 EUR till 249, en micro från 75 till 42, helt ny (hade kvittot kvar) fruktmixer från 40 till 21, div filtar, täcken etc. från 120 till 24, helt ny (hade kvittot kvar) slagborrmaskin från 48 till 25, 7 st oöppnade spritflaskor från 90 till 32 etc. etc., en del saker hade de inte ersatt alls som de saker som förstörts (värde 80 EUR), ett ångstrykjärn värt 35 EUR, verktygslåda vård 40 EUR, myntbox värde 50 EUR) , medan några få saker faktiskt hade värderats högre än vad jag hade angivit (högtalare till PC från 20 EUR till 24, miniplatt-tv från 100 till 159, chromecast-set från 40 till 42,99). Kort sagt en mycket märklig bedömning. I mailet stod det inte heller något om vad jag skulle göra nu, de frågade t.ex. inte efter mitt bankkontonr så de kunde betala ut de 1.237,98 EUR, de bad mig inte heller om att bekräfta att jag accepterade deras värdering.
Jag mailade och frågade och fick efter flera veckor till slut ett svar. Detta var på spanska – Para aumentar el número de enseres robado, como me indica le dijo el perito, ha de hacer ampliación de denucia. Para poder abonar la partida ya valorada por el perito necesitamos nos indique su nº de NIE que no nos consta en póliza.
Med hjälp av Google translate fick jag till denna översättning: ”För att öka antalet stulna ägodelar, så måste det göras ett nytt ärende, för att betala ut pengar för saker som redan är värderade av experten så behövs ditt NIE nummer, detta fanns inte i avtalet.”
Mina kommentarer till detta:
1/ För att öka antalet stulna ägodelar så måste det göras ett nytt ärende.
Jag ville ju inte öka antalet stulna ägodelar utan bara ha med sådant som jag redan hade anmält till polisen, men som de ändå inte alls tagit upp trots att de var angivna i polisanmälan.
2/ för att betala ut pengar för saker som redan är värderade av experten, så behövs ditt NIE nummer, detta fanns inte i avtalet.
Jag hade redan flera gånger angivit mitt NIE-nummer till dom och dessutom så stod ju mitt NIE-mummer angivet i bägge polisanmälningarna som jag hade lämnat kopior av till både mapfres kontor och till ”experten” som gjort värderingen. De borde väl ha någon anställd som är läskunnig?
Så det var mest ett ”God dag yxskaft svar” som de sent omsider skickade mig så jag gav upp och bestämde mig för att jag nästa gång jag kom till Torrevieja skulle jag gå till kontoret.

Nästa gång jag kom ner hade jag sammanställt en lista över de saker som Mapfre hade skrivit ner väldigt mycket, samt de saker som de överhuvudtaget inte hade tagit med (trots att jag anmält det till dom tidigare och att dessa saker även fanns upptagna i polisanmälningarna).
Jag fick återigen prata med den svensktalande som jobbade på ”Habaneras-kontoret (vet inte vad hon heter för hon presenterat sig inte). Redan från början la hon återigen an en snorkig ton och en föraktfull min mot mig: Hon ställde visserligen några frågor till mig, men lyssnade sedan överhuvudtaget inte till vad jag svarade. Hon ifrågasatte min lista och t.o.m. att de överhuvudtaget hade gjort någon värdering. Jag hade dock med mig en utskrift av mailet jag fått från dom med värderingen. Då blev hon ännu surare och det slutade med att hon vägrade att betala ut ett enda EUR till mig i ersättning. Detta eftersom hon ansåg att jag som hon sa – inte var tillräckligt hövlig mot henne!!!!!!!
Nåväl enligt Mapfre skulle jag alltså få 0 EUR i ersättning trots att jag hade gjort allt som Mapfre hade sagt att jag skulle göra och trots att polisen (Guardia Civil) hade tagit upp anmälningen (en inbrottstjuv åkte så småningom fast och dömdes i rätten (jag var där)). Jag hade ju bokat min försäkring på Mapfre via det advokatkontoret Abaco, som jag använde vid köpet. Jag tog därför kontakt med Abaco och talade om som det var och tyckte att dom borde kontakta Mapfre eftersom det var dom som hade ”rekommenderat” dom vid köpet. Detta gjorde dom och uppenbarligen så fyllde det en viss funktion eftersom Mapfre till slut i alla fall betalade ut den lägre hittepåsumman (1237,98 EUR) som de hade kommit fram till.
Därmed var detta försäkringsärende ”avslutat” för min del eftersom jag inte hade den minsta lust att driva det hela vidare.

Ovanstående var ett exempel på hur krångligt ett försäkringsärende kan vara i Spanien. Man kan kanske tro att jag bara hade otur som drabbades av ett uselt försäkringsbolag med en anställd som gillar att vara oförskämd mot kunderna. Den kan kanske verka så eftersom om man tittar på detta kontors ”recension” på googlemaps så har de där fått ett extremt dåligt betyg – nämligen 2,7. Läser man där också recensionerna verkar det dessutom vara så att det är de svenska recensenterna som gett sämst betyg. Så kanske är det bara just denna enskilda person som beter sig illa mot kunderna. Dock då kan man ju då ställa sig frågan varför de då låter denna person fortsätta att hantera ”kundärenden” och tittar man på betyget för de andra Mapfre-kontoren, har även en del av dom usla betyg. Dessutom så läste jag i en forum-tråd att Mapfre var det bolag som fällts allra flest gånger i Spaniens allmänna reklamationsnämnd. Men det är ett stort bolag så det är kanske inte så konstigt, eller?

Hur har jag då gjort efter detta?
Jag frågade flera personer som jag träffade på klubbmöten (Klubb Torrevieja) om var de hade sina försäkringar och fick där en del tips. Många rekommenderade försäkringsmäklaren Katarina Ehrling som jobbar på Ech Seguros. Så jag kontaktade henne och hon tog fram ett pris på hemförsäkring åt mig på flera olika försäkringsbolag. Det alternativ som jag tyckte var bäst var det från Liberty Seguros. Dels var villkoren där klart bättre än vad jag hade på Mapfre, samtidigt som de 0ckså var billigare. Men självklart så kan jag ännu inte uttala mig om hur dessa är eftersom jag ännu inte (som tur är) behövt anlita dom i något försäkringsärende. Inte heller Liberty Seguros har för övrigt fått bra betyg på Google Maps, vilket däremot Ech Seguros har.

Skall man då använda en försäkringsmäklare. En del menar att det är bortkastade pengar eftersom då priset för försäkringen rimligtvis då borde bli högre eftersom denna person måste ha lön. Men min försäkring blev faktiskt både billigare och jag fick bättre villkor än vad jag hade tidigare, så jag antar att försäkringsmäklarna har bra kontakter med försäkringsbolag och kan förhandla fram bra priser för sina kunder. Dessutom har man förhoppningsvis hjälp av försäkringsmäklarna om man behöver ”förhandla/kommunicera” med försäkringsbolaget.
Det bör också sägas att en hemförsäkring i Spanien är tämligen billig och för vår 3-rums lägenhet kostar hemförsäkringen ca. 180 EUR per år och det tycker jag är billigt.
Man bör dock ha koll på att försäkringsbolagen nästan ”regelmässigt” varje år höjer priserna med några procent. Ett tips jag fått är att man då skall höra av sig till dom och ”hota” med att byta bolag, då brukar höjningen ”trollas” bort.

Det bästa är annars troligen att man själv kan förhandla med försäkringsbolagen, men det ”förutsätter” att man är bra på spanska eftersom kontrakten är på ”försäkringsspanska” och det är viktigt att sätta sig in i alla villkoren (även det finstilta).
En försäkringsmäklare med gott rykte som jag nu använt är också bra.
Däremot är jag lite skeptisk till att låta den advokat, fastighetsmäklare eller bank som man har använt vid bostadsköpet ordna försäkringen. De kan säkert vara praktiskt att använda någon av dessa för de fixar ju det hela snabbt, men dessa är ju oftast ”bundna” till ett visst försäkringsbolag och har av naturliga skäl inte tid att kolla upp de olika alternativ som finns.

Sedan har jag också blivit tipsad om att man kan ”klaga” på olika varor/företag genom att anmäla dom till myndigheterna. Alla kommersiella företag är tydligen skyldiga att tillhandahålla reklamationsblanketter som de skall ge till de kunder som ber om ett sådant. Så om du anser att du blivit illa behandlad eller köpt en usel vara, så gå tillbaka till företaget ifråga och be om att få blanketten ”Las hojas de reclamaciones”. Chansen är då stor att företaget ifråga blir nervösa och blir mer positiva till att ersätta dig.

Jag har också läst någonstans  att man idag även kan fylla i blanketten på engelska. Här finns lite mer informtion om detta. https://www.portaldelcomerciante.com/es/articulo/las-hojas-reclamaciones#N1

Observera att det som skrivs ovan om rese- och hemförsäkringar enbart gäller för de som inte är residenta i Torrevieja (dvs de som bor här mindre än halva året). För residenta gäller andra regler.

keyboard_arrow_up