Del 1 – Fastighetsmäklare

Fastighetsmäklarens levebröd i alla länder går ut på att de skall sälja lägenheter – om de inte säljer tjänar de inga pengar. Även i Sverige finns det många skämt om ”mäklarspråket” som att det är havsutsikt (vilket kan innebära att det förutsätter att man kan se en liten bit av havet om man är 3 meter lång och står på en stege på balkongen), eller att det är ett stenkast till havet (förutsatt då att man är världens bäste stenkastare), att bostaden ligger 5 min från havet (vilket dock kräver att man har en helikopter) eller att man har ett gyllene tillfälle att sätta sin egen prägel på bostaden (vilket innebär att bostaden måste totalrenoveras för att bli beboelig). Så är det självklart också i Spanien och även här ”kryddar” alltid mäklarna sina annonser med diverse säljande ord. Kollade just när jag skrev denna artikel på Facebook och i den första bostadsannonsen som då dök upp i mitt flöde, hittade jag dessa ord om bostaden – en pärla, kanonpris, mysig, populär, ljuvlig – och då var reklamtexten ändå bara på 4 rader!!!!!! Så överallt finns det mäklare som ”slirar” med sanningen, eller kanske mer korrekt överdriver och kanske inte säger allt. Så detta är egentligen inget nytt och de flesta köpare är nog ganska medvetna om att man måste ta det som skrivs med en nypa salt (vilket man för övrigt bör göra med all reklam).

I stället är den stora skillnaden mellan Sverige och Spanien är att mäklare i Sverige måste vara registrerade hos Fastighetsmäklarinspektionen och för dem gäller då en speciell lag – Fastighetsmäklarlagen (2011:666) – och att mäklare i Sverige har ganska strikta villkor som de måste följa. Även i Spanien finns det mäklarorganisationer (Agente de Propiedad Immobiliaria (API), samt Expertos Immobiliarios) och innan man anlitar en mäklare i Spanien bör man i alla fall kolla, att mäklaren är medlem i dessa organisationer. Detta räcker dock absolut inte eftersom dessa organisationer ändå inte verkar ha lika hårda krav på sina medlemmar, som den svenska har och än värre är att det i Spanien inte finns samma reglerade lagstiftning som i Sverige. I Spanien kan en mäklare därför säga eller skriva nästan vad som helst utan att vara juridiskt ansvarig för vad de skrivit/sagt. Jag vet köpare som har gått på blåsningar som att de ”köpt” en bostad som t.ex. hade så stora medföljande skulder (som automatiskt flyttas över till den nye ägaren ) att dessa skulder t.o.m. översteg själva köpesumman för bostaden, att den som sålde bostaden inte ens var den rätte ägaren till bostaden, att bostaden i själva verket inte hade söderläge (som påstods) utan låg mot öster, att mäklaren behöll handpenningen köparen betalt för bostaden och som skulle ha gått till säljaren, att köparen inte informerades om att ett stort bygge var planerat precis utanför och skulle förstöra utsikten etc. etc.

Uppräkningen kan göras väldigt lång, men självklart är det ändå så att de ALLRA FLESTA MÄKLARE ÄR HELT OK och absolut inga lurendrejare (speciellt de stora företagen med egna kontor och som har en hemsida). Och hade det inte varit för att det står så mycket pengar på spel vid ett bostadsköp, skulle man kanske kunnat chansa på att allt är OK.

Nu har nog de flesta som köper ett boende i Spanien lärt sig att man INTE skall chansa eftersom risken finns att bli blåst och då vill man gardera sig. Vad kan man då göra?

Fråga på Facebook eller något annat forum. Bra eller dåligt?

Nästan alla som köper en bostad är medvetna om att man långt ifrån alltid kan lita på en mäklare. Då ber många om tips på bra mäklare i någon Facebook-grupp och eftersom man vid säkert 80-90% av alla köp INTE blir lurade av mäklaren så rasar det in tips på ”seriösa” mäklare – för de lurade ju inte mig vid köpet. Man måste dock då vara medveten om sådant som att många företagare (även i Sverige och i andra branscher) ordnar så att sådana de känner rekommenderar dom på Facebook. Det råder dessutom även en mycket stor överetablering av mäklare i Torrevieja vilket leder till att många mäklare kämpar för sin ”överlevnad” och det kan innebära att en mäklare som tidigare varit seriös kan tvingas till att börja slira på sanningen för att få sålt och kunna överleva.

Jag påstår inte att det är fel att be om tips på bra mäklare i Torrevieja, men om du nu ställer en sådan fråga vet du då t.ex.

  • att den som svarar är rätt person för att ge ett tips. Har t.ex. personen ifråga köpt en massa lägenheter och har stor erfarenhet av olika mäklare i Torrevieja.
  • visst den mäklare en person använde vid sitt eget köp och då tyckte var bra kanske inte är det idag. Kanske ligger denna firma idag illa till (konkurrensen är oerhört hård mellan olika firmor och en stor överetablering finns) och måste sälja mer för att inte gå i konkurs. Kanske har mäklaren precis fått ett ultimatum från sin chef att om inte hen säljer mer så får hen sparken – hur stor är då inte risken att mäklaren idag slirar på sanningen (vilket inte ens är olagligt) bara för att ”överleva”.
  • hur vet du ens om den som tipsar om en bra mäklare inte är en person som den oseriösa mäklaren betalar för att sprida reklam för denne på nätet. Jag kan mycket väl tänka mig att så sker. Så funkar det ju även i Sverige (vet av egen erfarenhet eftersom jag har haft företag i andra branscher), så varför skulle det då inte funka så även i Spanien och speciellt då i denna bransch som inte alls har lika hårda lagar vi här hemma i Sverige.
  • Man ser också så gott som dagligen hur många oseriösa mäklare (sådana med kontoret på fickan och som inte ens har en hemsida) som ”fiskar” på Facebook. Men jag förstår dom eftersom det verkar vara lätt att hitta lättlurade kunder där.

Alla mäklare kan sälja alla bostäder, eller?

I viss mån stämmer det att en del mäklare samarbetar och kan sälja en annan mäklares objekt. Men som sagt bara i viss mån, för dels gäller inte detta för alla mäklare (vissa säljer bara med ensamrätt under en viss period – dvs ungefär som i Sverige), dels så innebär det att flera mäklare (både den som säljer och den som har objektet) då kommer att dela på arvodet och det innebär ju att man sannolikt inte kan pruta lika mycket. Men visst om man är lat och är beredd att betala en slant extra, kan man absolut låta en mäklare fixa fram en massa bra bostäder.

Välja en svensk mäklare. Rätt eller fel?

En del menar att svenska mäklare i Spanien är bättre än de spanska och inte ”luras”. Då måste man vara medveten om att exakt samma lagar gäller för alla mäklare i Spanien och det oavsett om dom kommer från Spanien, Sverige, Ryssland, England etc. etc. Och det finns många bra svenska mäklare i Spanien, men det finns också många dåliga. På samma sätt som det finns många bra och dåliga spanska mäklare etc.. De svenska köpare som har blivit ”blåsta” och som jag har pratat med eller läst om, har i regel faktiskt blivit ”blåsta” av en svensk mäklare, men det behöver inte innebära att svenska mäklare är sämre än andra utan det kan lika gärna bero på att svenska köpare i Spanien av någon underlig anledning oftare handlar av svenska mäklare.

En del menar tvärtom att man inte skall välja en svensk mäklare i Spanien, eftersom de säljer dyrare bostäder än de spanska och att de kan göra så beror på att svenskar är så osäkra på sig själva att de gärna betalar lite mer om bara mäklaren är svensk. En sak som pekar på att det kan vara så var när en svensk kvällstidning i januari 2020 hade ett reportage om att köpa bostad i Spanien och tidningen intervjuade då en svensk mäklare som tidigare hade varit mäklare i Sverige, men nu flyttat sitt företag till Spanien. Han var väldigt positiv till sitt mäklarjobb här och skrev – För mäklare är provisionen bättre i Spanien. Så nog kan det vara som så att svenska mäklare är dyrare än de spanska. Jag har också noterat att bostäder som säljs av svenska mäklare i regel är dyrare än de som säljs av spanska mäklare. Dock, då kan detta ju lika gärna bero på att de svenska mäklarna föredrar att jobba med bostäder som ligger i de högre prisklasserna.

Hur som helst jag vet absolut inte vad som är korrekt eller fel. När jag sökte efter en bostad att köpa, brydde jag mig inte ett dyft om varifrån mäklaren hade sitt ursprung. Mäklarens funktion är ju här mest att låsa upp dörren till den bostad som jag ville titta på, samt att vara trevlig.

Jag dammsög ”alla” mäklares och bostadsportalers hemsidor och hittade jag ett intressant objekt, spelade det ingen roll vem som var mäklare. För mig var det viktigaste att få fram ett stort och brett urval av bostäder att välja mellan, så jag kunde köpa min drömbostad och INTE som det verkar vara för en del – att hitta en mäklare som kom från något visst land.

Det kan ändå vara värt att notera att jag i mina sökningar hittade mer än 100 för mig intressanta objekt och inte ett enda av dessa såldes av ett svenskt mäklarföretag. När jag sedan kom ner och skulle titta på lägenheter (blev till slut dryga 20) för att välja ut ett som var lämpligt, skickade samtliga av de mäklarföretag som sålde dessa objekt en ”svensktalande” mäklare (en del var dock från Danmark, Norge och Finland) som skulle visa lägenheten för mig. Detta trots att jag absolut inte hade bett dom om att skicka en ”svensktalande”. Vid kontakten med mäklarföretaget skrev jag på engelska, men jag talade om att jag kom från Sverige och att jag inte pratade spanska, men att engelska var helt OK. Det är väl helt enkelt som så att det är så många svenskar som köper bostäder i Torrevieja, att det lönar sig för mäklarföretagen att ha någon svensktalande mäklare i personalen.

Ett bra sätt att skaffa sig kunskap om utbud och prisläge för bostäder på en ort är att kolla på fastighetsmäklares skyltfönster. I Torrevieja finns det med all säkerhet klart fler än 100 ”mäklarskyltfönster”.

Det viktigaste:

Det särklassigt viktigaste man skall tänka på är absolut INTE att lägga tid på att hitta en specifik mäklare med många rekommendationer, eller som kommer från ett visst land – för mäklaren är egentligen ”bara” en person som låser upp dörren till ett intressant objekt, så att man kan få titta på det.

Som jag redan nämnt, finns det mängder av mäklarfirmor i Torrevieja (säkert fler än 100), samtidigt som det finns oerhört många objekt som är till salu. Om man då väljer att bara kontakta en eller några få mäklare (oavsett vilken/vilka man väljer), innebär det att man direkt ”förkastar” ca. 95-99% av alla presumtiva objekt i ”papperskorgen” utan att ens titta på dom, för inget mäklarföretag (inte ens de största mäklarfirmorna) säljer mer än några enstaka % av det totala utbudet.

Visst en del säger att vissa mäklare samarbetar med varandra och kan visa varandras objekt. Så kan det vara i en del fall, men ingen kan inbilla mig att en mäklare aktivt letar reda på andra mäklares projekt för att sälja dessa i stället för något av sina egna, för det skulle ju då innebära att de måste dela mäklarprovisionen med ursprungsmäklaren, istället för att fån behålla hela provisionen själv. Vilket de får göra om de säljer sina egna objekt.

En del av de mäklare som jag försökte kontakta (för att få en visning) innan jag åkte ner svarade inte på min e-post. I stället kontaktade de mig senare när jag kom hem och talade om att de hade varit på semester och därför inte hade kunnat svara mig. Så dåligt var alltså mäklarsamarbetet att de under sin egen semester inte ens vidarebefordrade min e-post till en kollega på deras egen mäklarfirma som inte hade semester, så att denne istället skulle kunna visa objektet för mig. Utan de föredrog i stället hellre att ingen skulle sälja ”deras objekt” framför att en kollega på samma företag skulle göra det.

Del 2 av denna artikel ”Advokaterna” fortsätter på denna sida

keyboard_arrow_up